mingravettrenthelvete

Ja, jag heter Fina och har 2 barn sedan tidigare.
N den yngsta är 2 år snart och W blir 6. Har en man också som är det underbaraste som går i ett par skor.
Jag och mina man har varit tillsammans i 3 år och gifta i snart 2.
Så den äldsta är alltså inte hans biologiska dotter. Men för oss så finns det ingen annan pappa för W än han.
Han kommer inom en snar framtid att adoptera henne.
I våran familj finns också 2 hundar. En Chihuahua tik på 2 år och en engelsk springer spaniel. Frida (springern) tävlar och tränar vi i lydnad och med Tingan blir det en hel del utställningar med. Hon fick sitt tredje certifikat så nu är alltså hon Svensk Champion.  
Vi bor i en villa en bit utan för City eller precis 5 tunnelbanestationer från centralen.

Just nu väntar vi vårat tredje och sista barn. Varför jag säger att det är det sista är pga att jag och min kropp kommer aldrig att orka med en graviditet till.

Är nu i v.20 och har något som heter hyperemesis gravidarum (det kan du läsa om här http://www.9manader.nu/gravid/gravid/gkomplikat/illamaende ).

Men jag har mer komplikationer än så. Jag har placenta previa det menas att jag har en föreliggande moderkaka som gör att jag blöder oftast hela tiden.

Så jag har legat inne på sjukhus nu sedan v.17 pga alla mina problem.

Fick veta i går av mina underbara läkare att jag nu inte ens får resa mig upp och gå på toaletten.

Dom senaste dagarna har det kommit mycket mer blod så nu vill läkarna att jag ska ligga på rygg och så stilla som möjligt.

Min Hyperemesis gör att jag inte kan behålla någon mat eller dryck alls. Jag har en CVK (central ven kateter som du kan läsa om här http://www.praktiskmedicin.com/sjukdom.asp?sjukdid=677 ) inopererad i halsen som gör så att jag får näring. Det är så att bäbisen tar allt den behöver, men lämnar inte någonting kvar till mig. Jag har provat alla mediciner som finns för illamående och akupunktur osv.

Om jag inte hade haft problem med moderkakan så hade jag kunnat stanna hemma med hemsjukvård.

Det hade jag tills i v.17 och det funkade jätte bra.

Mina doktorer vet inte hur länge de kommer vågar låta bebisen stanna kvar i magen.  Vi håller tummarna att han/hon kommer att stanna kvar till v.25 iaf. För då är det en hög procent av alla barn som klarar sig väldigt bra.

Så alltså mår vår bäbis jätte bra i magen, det är bara jag som mår rent ut sagt skit.

När jag inte ligger här på sjukhuset så arbetar jag med missbrukare. Har själv en bakgrund som missbrukare! Men har varit ren nu i måååånga år. Jag har substitions behandling. Så om ni undrar något om det så är det bara att fråga.

Men detta var en liten presentation av mig! Kanske blev lite mycket fakta men jag tänkte att då behöver jag inte dra det om och om igen vad mina problem handlar om.

Här kommer jag att skriva om mina barn och det som händer runt min graviditet och vårat liv i allmänhet.

Ska också skriva att här kommer det inte att finnas några bilder på varken mig, min mage, barn eller man.